Den där Embla…

Den där Embla…

Embla Malmenlid är en copywriter med så bred erfarenhet att den även räcker för att tråckla till barnböcker, serietidningsmanus och översättningar.


Har tidigare arbetat med: Polar Husvagnar, Kung Markatta, MatHem, Coca-Cola, Grand Hotel, McDonalds, SAS, Eurocard, Mekonomen, Lavazza, Centrum för lättläst, Djurens Rätt, Tropicana, Cambio, ACO, Kronans Droghandel, Prime Wine, Aditro, Disney, Telenor, Jacobs Creek, Detect, Svenska Fotbollsakademien med flera.

Gått i skolan har man ju gjort: Copywriting på Berghs 2 år Förberedande Copywriting på Berghs 6 mån.

Och så har jag förstås hunnit med lite annat: Manusskribent och översättare för serietidningarna Scooby-Doo, Tom & Jerry samt Spider-Man. Barnboksförfattare för Gleerups Förlag.

En strulputte hittar hem.

ReklampausPosted by emblamalmenlid.com Thu, August 30, 2012 14:09:02
När jag var ung, får man väl ändå säga även om jag länge tyckt att "yngre" räckt, fick man gå till SYO och prata om vad man skulle bli. SYO hade kort utanför sitt lilla kontor på skolan och där kunde man välja under kategorier som Vård, Hantverk etc. Jag vill minnas att det fanns en kategori för såna som jag, ungar som har svårt att sitta ner och räkna matte och som hade ett stort behov av att ifrågasätta och uttrycka sig, men den vet jag inte vad den kan ha hetat. Under lite mer nöjsamma yrken fanns i alla fall skådespelare och liknande.

Jag fick för mig att jag ville bli journalist och hoppade högt när jag var en av en handfull utvalda att skriva på Corren Ung – Östgöta Correspondentens nysatsning för att visa vanligt folk vad som försiggick i skallen på de unga. Krönikor blev min grej – att skriva för att påverka, ta läsaren i handen och få med honom eller henne på ens resa av argument och hoppas att vederbörande ändrat åsikt och klivit över till den "rätta" sidan vid slutorden. När jag insåg att få journalister får jobba så och att jag förmodligen skulle hamna vid ett skrivbord och bevaka pollenmätningar ångrade jag mitt bestämda val och letade vidare.

Jag fick för mig att jag ville bli fotograf och ångrade mig. Jag ville bli advokat (hade väl sett nån film om det vid tillfället) och ångrade mig. Under en flyktig stund ville jag flytta till Paris och dricka mig full på vin varje dag samtidigt som jag skrev barnböcker. Gjorde delvis slag i det genom att skriva fem barnböcker och dricka vin ibland. Fia, min dåvarande chef på Filmstaden gav mig, vad jag först nu förstår, ett extremt stort förtroende genom att låta mig ta hand om all marknadsföring. Det var både tryckmaterial, annonser och stora events som låg på mig att genomföra. Jag älskade varenda minut – både av att hon uppmuntrade mina galna idéer om att låta en anställd bli nedsänkt genom glastaket till en premiär och att jag fick betalt för att ha kul. Jag fattade att jag typ höll på med reklam, men hade ordet "reklamtecknare" i huvudet och tänkte att "jag kan ju inte rita". Så av en slump pratade jag med min bästa kompis vars pappa drivit Linköpings största byrå och som i grund och botten var copywriter. "Prata med min pappa", sa hon. "Han kanske kan ge lite råd".

Sagt och gjort. Jag ringde Lasse och bad honom berätta om jobbet som reklammakare i allmänhet och copywriter i synnerhet. Orden jag fick med mig har jag aldrig glömt. Det var nämligen dem som puttade mig över kanten: "Att jobba som copywriter är att veta skillnaden mellan att säga "tiden går så fort" och "alla de där dagarna som passerade – inte visste jag att det var livet".

Och resten är, som man säger, historia.